Bebisboken.blogg.se

Vi var till Mos och åt pizza på Vapiano! Det var första gången jag åt där. Väldigt spännande pizza måste jag medge! 

Jag köpte även en massa kaffekapslar på Nespresso. 😍

Sen jag började jobba på Danderyd så har min ätstörning mer eller mindre försvunnit. 

Jag väger mig där ibland. Men gör ingen notis om vad vågen visar direkt. För jag väger mindre än jag kanske tror att jag ska göra iochmed att jag äter mer än jag någonsin gjort typ. So it makes no sense. 

Jag äter bra, även godis utan att kompensera efteråt. 

Jag känner mig nöjd med min kropp, vill inte ändra på den åt något håll. 

Jag tror att detta kom utav att jag är så stolt över den, hur mycket den orkar! 

Den är motståndskraftig och stark verkligen. Den chockar mig varje dag. 

Visst har jag ont. Ständigt. Men den bär mig liksom varje dag genom ett hektiskt jobb med många steg och lyft. 

Den ger mig ork och energi, eller jag ger den energi så ger den mig ork. 

Jag har väl börjat fatta grejen. Den behöver rätt mycket energi varje dag. Och jag ger den det. Och då börjar vi lira tillsammans! 

Det är en fin känsla! Och jag hoppas att det förblir så! Förevigt. 

Jag känner mig rätt så trött idag, tror jag sov ganska dåligt. En del av mig vill vara hemma imorgon. Men en annan del av mig vill verkligen till jobbet. 

Varje dag är så unik där. 

Jag ställs inför nya utmaningar varje dag. Gör saker jag aldrig gjort förr. Träffar så mycket människor. Får vara så professionell i min yrkesroll men också migsjälv med mina kollegor. Det är ständigt fullt upp. Man har tusen saker i huvudet hela tiden. Ständigt beredd på att vad som helst kan hända. 

Från att vårda en person i livets slutskede, till att lägga om sår, ta prover, sätta kateter, servera mat, sitta och lyssna på en patient som behöver ventilera sig, ta hand om anhöriga, städa ur patientrum efter utskrivning, skriva in nya patienter, ta kontroller, göra EKG, ultraljud osv osv. 

Det är ju så roligt. 😀

Stressigt och ibland övermäktigt. Men så roligt!

Så jag går nog. ;)