Tystnaden

Allhelgona helgen är en av mina tyngsta högtider. All förväntning. 

Jag köpte ljus förra veckan. Sen har dom legat och stirrat på mig. Varje dag som gått har ångesten växt mer och mer. 
Alla går till sina gravar utom jag. 
Jag klarar inte av det. Inte när det förväntas av mig. 
Jag vet hur vackert det är där uppe. Bröstkorgen fylls upp och känslorna svallar över. 
Idag var jag där. Ensam där uppe i mörkret. Jag och hundratals levande ljus. Jag och alla själar. Jag och tystnaden. Jag och Mio. 

(null)

Fick nyss en ångestattack. Tiara kom direkt och la sig nära nära på mig och kurrade sitt högsta tills jag lugnade mig. 
Hon kan mig utan och innan. Hon är mina extra lungor och hjärta. 
Ingen kan lugna mig som hon. 

Vad gör jag den dagen även hon tas ifrån mig?