Kämpa med tanken!
Vill så gärna känna att det är helt okej. Liksom rycka på axlarna och bara konstatera det.
Önskar verkligen att jag var så. Lägga energin på viktigare saker än kropp och figur.
Vill vill vill. Men jag kan inte riktigt. Det kommer INTE naturligt.
Jag vet inte vad jag väger då jag inte äger en våg men jag ser ju hur det gått utför och jag känner det på kläderna. Känner en stor skillnad verkligen.
Jag vet ju att hela december baserades på choklad. Så konstigt vore det väl om det inte visade resultat.
Men så känner jag att, mådde jag bra i dec?
Ja...
så varför larmar min kropp med blåljus att jag gjort nåt fel. Att något ÄR fel.
Varning varning?
Hatar det.
Ska verkligen jobba på att acceptera denna gången. Vill känna en frid. På sätt och vis känner jag att chansen finns att jag kan göra det, eftersom jag är så tillfreds med mitt jobb. Där jag ju faktiskt är mestadels av mitt dygn nu. Och självförtroendet
och självkänslan ökar och jag känner inget, (eller iaf 98% mindre behov) av att vara smal.
Gud det låter säkert sjukt i friskas öron. Men ätstörda förstår.
Ska ge det en ärlig chans. Behålla kroppen som den är. Känna att jag duger. Att jag faktiskt behöver lite kött på benen för att orka hålla det tempot jag gör i arbetslivet.
Jag lyckas ju bra med det jag tar mig för trots en högre siffra på vågen- varför inte bara fatta att värdet inte mäts på vågen?
Så lätt att säga. Så svårt att leva efter.
But I will try!
💪👊👊💪
Haha. 🙄 Hände nåt...
16 månader mellan bilderna. Och 17kg.
Kroppen är då formbar..