Bebisboken.blogg.se

Började morgonen med att helt naivt gå ut till bilen strax efter 06. Hinner bara öppna portdörren innan det tog stopp. Snö upp till vaderna. 

Pulsade mig ut till bilen. Den stod helt igensnöad. Omöjlig att rubba. Var ute säkert 15 gånger och stampade och försökte få bort snön men nej. Bilen ville inte. Stod bara och spann. Gled lite fram o tillbaka. 

Kom på att jag hade köpt en snöskyffel. Men den låg i bakluckan och den var fastfrusen. 

Tiden går. Tiden rinner ut. Hjärtat slår så hårt att det dunkar i öronen. 

Jag står liksom bara där i full panik med halva bilen på coops trottoar och resten av bilen rakt ut i vägen. 

Japp. Där står den fast. 

Fick krypa in via baksätet för att få fram skyffeln. Sen var det bara att börja skyffla snö. Meter efter meter. Med en protes i axeln. Ingen bra kombo. 

Sån fullständig panik. 

Kommer tillslut ut med bilen. Det hade då gått 40 min. Skulle va framme och ombytt om 5... 

Börjar glida saaaakta sakta tills jag kom ut till den större vägen som var plogad iaf. Sen gick det i 40-50km/h hela vägen till Danderyd. 

Kom så klart försent. Men inte så länge som min kollega. Hon skulle åka buss. Haha. Som ett stort skämt. Stackarn. Fick stå ute 2 timmar i kylan. 

Och jag fick ta hennes patienter med. Men det gick bra. 

Så hemvägen då. Bilen hade helt fryst ihop. Stora isblock fick jag skrapa bort. Utan vantar. För dom var dyngsura från imorse. 

Gick väl i 50 hela vägen hem. Snorhalt. Skumpade fram i min lilla plåtlåda där det mesta sitter löst. Man blir ju lite full i skratt. 

Väl hemma då. 

Fortfarande INTE plogat. 

😳

Så nu står jag fast i en snödriva här ute. Körde fast. Gav upp och gick ut bilen. Var så nära tårar. Hade någon kommit och sagt något åt mig där och då hade dom fått en snyting. 

Usch va less. 

Fy helvete!!!!! För snö.