Hemma igen

Så jäkla vemodigt. Att komma hem till ett grått, hatiskt, elektriskt, kallt, aggigt Sverige. Efter att ha levt i ett varmt, mjukt, välkomnande, fritt, vackert kreta i 14 underbara dagar. 
Kontrasten. Alla färger- mot svartvit. 
Lite så. 

Igår, någon timme efter hemkomst så bröt jag ihop totalt. Tårarna ville inte sluta rinna. Allt kändes så fel. Kändes som att jag hade lämnat halva min själ på en annan del av jorden. Halva hjärtat. Hjärtat orkade liksom inte slå här hemma på egen hand. 
Att något kan kännas så fel...

Jag somnade tidigt och vaknade tidigt. Idag ska jag tvätta alla mina fina kläder jag köpte på kreta. Sen ska jag till en fin vän och se på film och busa med hans kattunge ikväll. Blir bra med ett break. 

Tiara är så otroligt "mammig". Så fort jag går upp från soffan så springer hon omkring i lägenheten och skriker och skriker. Tills jag sätter mig igen. Då knölar hon ner sig så nära som möjligt och ligger och kuttrar och puffar på mig tills jag börjar klia och klappa henne. 
Lilla älsklingen. Henne hade jag saknat massor. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Tack min älskade mamma för att jag fått spendera ytterligare en fantastisk resa med dig. ❤️❤️❤️
1 Grislingen:

skriven

Välkommen hem! Kram!

Svar: Tack ❤️
Annette Sjölund

2 Mamma:

skriven

Tack själv lilla fina Annette. Är så glad att vi klarade av två veckor relativt smärtfritt. Ömma muskler och lite sånt men inget sjukhus och det var skönt. Bara sola och bada😍❤️

Svar: Ja ❤️❤️
Annette Sjölund

Kommentera här: