Bebisboken.blogg.se

En natt för ett tag sen med alldeles för mycket i tankarna så skrev jag en liten dikt för att liksom få det lite tyst och lugnt i huvudet så jag kunde somna. 

Jag gick igenom mina anteckningar nu och hittade den. Hade liksom glömt det. 

Till Mio. Såklart. 

Finns du där uppe

kan jag hålla din hand?

Sände du oss Jamie för att behålla vårt band?

Känner du min saknad, vrede och ånger?

Hör du mina böner och försiktiga sånger?

Finns du där hos mig 

när livet vill mig illa,

kommer du till mig för att min smärta stilla?

Jag vet att du for, du var inte redo att stanna,

men mina känslor för dig är så otroligt sanna. 

Jag vet att du skickade Jamie som tröst,

Jag vet att du finns där, som en inre röst. 

Jag saknar dig så min älskade prins,

det går inte en dag utan att jag dig med värme mins.  

Jag kommer aldrig någonsin få höra din röst,

men att höra Jamies ger mig otrolig tröst.  

Ibland är livet för svårt för leva,

ofta är meningen och kraven för skeva.  

Aldrig kommer jag att svaren få,

varför du försvann från mig just där och då. 

Jag vet att du finns här

jag känner din kropp,

jag vet att du kämpar för att ge mig hopp. 

Men ändå kan jag inte sluta

att längta efter dagen

då jag får omfamna dig och få ha dig på magen. 

Att få snusa i din nacke och 

få höra ditt skratt, 

bara tanken av detta gör mig alldeles matt. 

En dag ska vi träffas och jag längtar efter dig,

men tills dess har jag Jamie som tröstar mig. 

Som ger mig glädje och kärlek och lycka 

och det är ju inte helt fel kan man tycka.

Men du är föralltid i mina tankar, mitt hjärta och bröst,

en dag ska vi ses och det ger mig min tröst.   

💙💙💙