Inläggning
Dåså. Då har jag varit och kollat på avdelningen jag ska ligga på. Det finns inte en enda känsla i mig just nu som vill göra det här.
Äta på bestämda tider MED andra patienter. Usch, den tanken är mest vidrig. Vi gick förbi matsalen medan dom satt där och åt som små fångar. Helt tyst satt dom där och åt snällt för att man måste.
Nä fyhelvete vad fel detta känns! En sån tyst vaccumkänsla som var där ger mig bara andnöd.
Man gör mer eller mindre allt i grupp. Jag hatar grupper. Jag är inte bra med människor.
Bara tanken på att gå runt där på
avdelningen i morgon, ett besegrat offer som inte ens klarar av att äta mat och sköta sitt liv, som måste vandra runt som ett spöke i stora kläder och lyda och göra allt personalen och läkarna vill. Fyfan. Jag vill inte, jag kvävs av känslan.
Hon sa att jag bara ska ha för stora kläder med mig. Insåg snabbt att jag inte har några stora kläder kvar, så löpte ett par mjukisar och en tröja. Jag har sjukt mycket pyjamasbyxor, får väl ha dom. Det såg inte ut som att de andra hade mer kläder än pyjamasmeterial. Så jag får väl ta med det. Gå runt och driva med min pyjamas.
Vill bara spy. Men det får jag inte.
Klockan 10.30 i morgon ska jag infinna mig. Sen är det väl bara att börja lyda.
En flodhäst bland alla små sparvar.
skriven
Håll ut, du klarar det! Det kommer gå! Det blir tufft till en början men det kommer gå och viktigast av allt det kommer vara värt det! 😊💕