Bebisboken.blogg.se

Så det är jag glad för. Plus att jag kanske har lite större chans att kunna sova nu. 

Personalen är otroligt mjuka och trevliga, ett par patienter har också kommit fram, men det är så vansinnigt tydligt att ingen har någon ork till någon annan, utan man svävar bara runt i sin värld. Försöka överleva dagen. 

Maten serveras efter varje patents egna utformade schema. 

Jag är ju på v.1 så jag får en lätt frukost, frukt till mellis, en halv portion lunch, yoghurt med flingor till nästa mellis sen en halv middag och ett kvällsmål som jag inte mins vad det var.

Kaffe får man bara efter lunchen. Eller kanske frukost det vet jag ju inte än, men man får inte dricka något emellan måltiderna då dom redan placerat ett glas vatten vid varje plats. Får inte ens dricka vatten nu mitt emellan måltiderna. 

Allt för att dom ska ha full koll på kroppen min. 

Känns så surrealistiskt att maten står framdukad på en tallrik på min plats, noggrant beräknat ut i varenda liten tugga. 1500 kcal är vad jag ska äta denna vecka. Det första målet att gå upp till underkant av BMI- 19. Sen slutmålet på 22-23. Ungefär 10kg. Hemska tanke. 😔

Det låter ju bra- MEN på lunchen fick vi soppa. Jag fick ganska lite / halvportion, men jag vart mätt av det, och då kom dom in med pannkakor och sylt. 3 st stora. Fick sån panik. Men då kom en syrra fram och tog bort 1,5. Jag ska ju som sagt inte äta hela portioner än. Tror hon såg skräcken i mig. 

Det var hemskt jobbigt i matsalen. Precis som jag misstänkte. Tyst och tungt. Vissa bryter ihop och gråter. Men reglerna är stenhårda här- all mat som dom lägger upp på våra tallrikar ska ätas upp. Tallriken ska vara renskrapad. En tjej hade ett par st små lökbitar kvar på tallriken, men det köper dom inte. Äter man inte upp all sin mat så måste man dricka en näringsdryck. 

Efter måltiderna sitter man i allrummet och gör något kreativt, eller vad man vill, se på tv, rita, lyssna på musik osv. Distraherande timme. Då är alla toaletter låsta. En timme innan mat och en timme efter. 

Här kan man inte kräkas inte. Och man kommer verkligen inte ifrån ångesten. Jag vill smita till mig, vara ifred och ha det tyst runtom mig. Nu ska man plötsligt vistas bland massor av människor. Usch, det är så hemskt. 

Efter maten så får man inte gå till rummet alls utan det är raka vägen till allrummet, därför tar man med sin sitt pyssel eller vad man nu vill ha, och lägger in där tills man är klar med maten. Man måste sitta i 25min och äta. sen på sekunden en timme av distraherande verksamhet. 

Jag hade lagt dit en korsordstidning. Men när jag väl kom dit sen så insåg att jag varken tagit med mig snus eller mobilen. Satt i en halvtimme och funderade på om jag skulle våga fråga om jag fick hämta dom. Det fick jag. 

Aldrig mer glömma nåt igen. 😊

Pappa kom förbi en minut för att hämta mina bilnycklar. Jag höll på att börja gråta, ville bara följa med honom hem. 

Kändes inte bra att stå kvar där i korridoren när han gick. 😔