Hej. Det har varit tyst från mig i helgen. Jag har kämpat med alla tankar fram och tillbaka. Igår var jag helt på det klara med att jag skulle ge upp denna vård och börja jobba. Jag kunde inte finna en enda känsla som ville fortsätta. Jag känner mig så enorm i kroppen och så fullkomligt misslyckad. Det är bara negativa känslor
och jag tycker dom blir starkare för varje dag.
Det finns inget go i mig alls. Jag vet att denna svacka är obligatorisk och väntad, men det gör liksom inte saken lättare.
Jag vill helst av allt, innerst inne gå ner dessa kilon igen. Men jag skulle också kunna tänka mig att stanna här. Hitta en livsstil i denna form.
Enligt läkarna så går inte det. Anorexian kan aldrig dö ut i en undervikt.
Jag är långt ifrån frisk. Jag känner mig väldigt styrd av ätstörningen, men jag har också fått en del verktyg att jobba med. Skulle jag hoppa av allt nu så skulle jag falla direkt, det känner jag ju. Men jag känner också att jag inte orkar mera. Det går inte att strida mot något i så hård motvind.
Jag har försökt men orken är slut.
Idag har jag varit lite lugnare i känslorna, ibland går det bra att äta efter ordination och hålla det och känna att det är okej. Men så slår det till igen och jag vill skita i allt. Värst är ju absolut kvällarna. Classic.
Jag ska prata med mitt team imorgon om vad vi ska göra.
Jag har börjat få tillbaka det ischias-onda. Det försvann som på beställning när jag gick ner i vikt. Det har varit borta sen dess. Och så börjar det om nu. Det är ytterligare en sak jag kopplar till ökad vikt. Igår och i morse kunde jag knappt gå alls. Men det ger med sig ju mer jag går, så har försökt gå en del idag. Vägrar få ett nytt skov. Usch.
Jag var hos mamma idag. Skulle promenerat dit men det ösregnade när jag gick ut, så jag tog bilen. Tur var nog det för det hade blivit lite väl långt. Vi tog en promis runt henne ist. Mötte upp Stina och Jamie, sen hade jag några timmar bebisgos. Det är sån balsam för min själ.
Jag åt en glass till mellis. Enda glutenfria strut som finns
Nu ska jag sova. Godnatt
skriven
Fina du! Jamie vill nog ha en moster som blir frisk och stark! Han är så värd det, men mest värd det är DU! ❤️/ Charlotta