Jamiemys

Jag hade möte med psykologen i mitt team idag. Hon passade på att säga att hon var helt otroligt imponerad av mig, hur jag kämpar. Hon blev så rörd och började gråta. Andra psykologen på ett år som jag har fått till tårar. Hehe. Vad är det jag gör? 

Det värmde i alla fall att hon tyckte att jag kämpar så bra, det känns ju inte så. Känner mig som en total loser. Det är uppenbarligen vanligt att man ger upp. 
Hon har ju hela min bakgrund så det är väl den som berör. 

Igår var jag barnvakt åt Jamie mellan 16-21. Det var dom mysigaste timmarna i hela mitt liv. Ja, faktiskt. Pure luck
Han sov nästan hela tiden, vaknade till och ville äta några gånger och vaknade när jag bytte blöja. Annars låg han på mig och sov. Jag njöt så in i bängen. Livet bara fylldes på inom mig. Jag älskar den där lilla killen så det gör ont. Jag är så glad att jag får vara en del i hans liv. 

Tiara beskyddar honom och blir rolig vid minsta rörelse han gör ❤️
Dessa kläder skulle jag köpa när jag var gravid med Mio, jag var i vecka 14 tror jag. Mamma och jag var på H&M men så sa mamma att hon ville köpa dom till Mio. Så det fick hon. Nu får Jamie ha dom i stället. Kusinens fina kläder. ❤️

Ja, vad säger man. Älskade lilla unge. ❤️


I morgon fyller jag år. Psykologen tyckte att jag skulle vara ledig i morgon. Jag hade tänkt att åka dit, men det kan ju vara skönt att vara ledig och hinna fixa här hemma tills folket kommer. Det blir väl bara familjen, men kanske en kompis också. Och familjen är stor. Jag tänker köpa glutenfria tårtbottnar och göra en riktig tårta. Brukar bara köra glass eller liknande för enkelhetens skull. Men nu har jag fått för mig att jag vill ha tårta. Jag har inte ätit en riktig klassisk tårta sen jag blev glutenintollerant för 18-19år sen. Min bröllopstårta var dock riktig. Men annars får jag såna färdiga Almandy eller vad dom heter. Eller marängtårta. Men aldrig "riktig". Nu är det dags. 
Och jag ska äta en helt vanlig tårtbit. Jag ska byta ut ett av mina schemalagda mellisar till födelsedagsfika. Och det ska gå bra. Så är det. 

33år. 33? Hur kan JAG fylla 33år? Jag är 28 i mitt huvud, jag har fastnat där. 33.... det låter gammalt. Jag börjar bli gammal. 


Liknande inlägg

1 EmSi:

skriven

Ååååh så mysigt med bebisgos! Ni ser så fina ut! Jamie är lyckligt lottad som har dig som moster! 😊💕 fortsätt tanka bebisgos, det verkar ni båda må bra av! 😊

Så härligt med födelsedag och självklart ska du unna dig tårta imorgon! Önskar dig en fantastiskt fin födelsedag imorgon! Du är så värd det! Och använd hela din verktygslåda imorgon om det trots allt blir jobbigt eller skriv några rader på bloggen så skickar jag lite pepp! Du kämpar så fint! Heja heja!

💕Kram kram, och trettiotre är ingen ålder! Själv fyller jag hysteriska fyrtiotre 😱😱😱 i år! Men jag känner mig också som 28! 😬🙄🤣😉💕

Svar: Hehe tack vännen ❤️ ja vi kan vara 28 i våra själar. Det låter bra. 😊❤️ kram!!!
Annette Sjölund

2 Stina:

skriven

Du ser! Du tror de inte själv men du är riktigt grym som verkligen kämpar på även om de känns tungt och jobbigt så lyckas du hela tiden, varje timme och minut räknas och därmed närmre ett friskt liv utan anorexin!

Va fint skrivet om Jamie och va mysigt att du känner så, och så himla gosigt att han va så lugn och trygg hos dig så du får absolut tanka dig helt trött på bebisgos flera gånger och hur mycket som helst! ❤️

Svar: Tack Stina ❤️ ja han är healande. Och hjälper mig verkligen vidare till ett tillfrisknande ❤️
Annette Sjölund

3 Tess:

skriven

Shit vilken söt liten Jamie! och så bra du kämpar. Jag håller mina tummar så hårt att du ska fortsätta kämpa. Andas bebis och tänkt att du ska finnas där för honom hela livet.
Jag är inne på din blogg varje dag. Tänker så ofta på dig.
All styrka.
Kram på dig

Svar: Tack söta du. Ja jag Ska kämpa vidare. Tanka bebiskärlek och heala. :) kram!!
Annette Sjölund

Kommentera här: