Long time no see
Jag skrev ett långt inlägg här om dagen som försvann. Då blir man så arg att man bloggstrejkar.
Tänkte mest skriva ett litet hej, jag lever. 😊
Jag har varit i en rejäl svacka återigen men fått hjälp av mina behandlare och läkaren att komma på spår igen. Jag har höjd mitt sertralin (antideprisiva) vilket verkade ge snabb och bra effekt.
Jag har även hittat källan till mina dippar- oreda och orolighet i hemmet.
När jag inte följer min ordination till punkt och pricka så raseras hela världen.
Så nu är allt uppstyrt gällande mat och jag har följt punktligt hela veckan. Vilket gör att jag mår bra. Inte massa misslyckande- känslor hela tiden.
I söndags var jag till och med på bio med Madde och efteråt åt vi på resturang! Det var väldigt länge sen jag klara av det och de senaste månaderna har det känns som att jag aldrig kan komm dit igen. Men med en massa förberedelser och planering så gick det! Då blev jag stolt.
Vi såg den nya och sista pirates of the carribean. Åååå alltså min älskling. Johnny. Så barnsligt kär.
Lite Jamie gos
Promenerat i hettan en del
Japp. Så var det med det.
Snart är det mellis igen här, ser inte jätte mycket fram emot det, lunchen var brutal och det känns som jag skulle kunna leva på den resten av dagen. Men ikke.