Bakslag deluxe
Long time no see.
Long time no see.
Det är ju nu du har kontrollen och inte sjukdomen. Din kropp är så mycket finare när den väger friskt och inte sjukt. Det ingår bakslag i alla kamper och du fixar detta! Kram Lotta
Hej igen Annette! Nu har jag läst ikapp mig igen, från maj månad. Jag försvinner då och då från läsandet när hjärnan är för dålig. Därför jag inte svarat på ditt mejl ännu, men svar kommer. Jag har inte glömt av dig, verkligen inte, jag tänker så ofta på dig! Jag blir bara sämre och sämre, är mycket dålig nu. Sängliggande 24/7 och min läkare har gett upp hoppet om mig. Finns inget mer att göra.
Därför är det hoppfullt att läsa om dina framsteg. Att du gör framsteg. Det värmer verkligen i mitt hjärta, för du förtjänar mer än någon annan att bli kvitt denna helvetes-anorexia-sjukdomen. Och du kan bli frisk. Du kommer bli frisk. Eller "nyktert ätstörd", som vi enades om att man blir.
Dessa värmevallningar och kraftiga svettningar du drabbas av låter jobbigt, jag har det så varje natt och igen på dagen. Och hemsk frossa på det. Hoppas det lugnar sig för dig när kroppen är i mer balans. Blev väldigt glad att läsa att ditt hår och naglar återhämtar sig! Mitt hår är kaos. Har tappat ca 1/3 och fortsätter fälla kopiösa mängder. Väldigt jobbigt psykiskt.
Jag förstår att det känns som att du saknar kontrollen du hade när du var som sjukast. Men tänk att det är precis tvärt om! Det är nu du börjar återfå kontrollen. Innan hade du ingen kontroll alls, det var sjukdomen som hade all kontroll, inte DU. Men ju friskare du blir desto mer kontroll får du tillbaka. Det blir du som styr och inte sjukdomen. Hoppas du förstår hur jag menar?
Jag ville bara skriva till dig och säga att jag tänker på dig, varje dag och att jag tror på dig. Vi kämpar båda två mot döden på olika sätt och i måste klara denna kamp, båda två. Fortsätt med din konst, du är superduktig! Och fortsätt att finna styrka i lille Jamie och ditt hjärta Tiara. Många kramar till dig, Anette <3 /Hanna (Hannaslillaliv.blogg.se)
skriven
men de känns ju som dina känslor är helt normala ändå. Tillåta sig sakna men ändå förstå. Vissa dagar och perioder är det ju så. Sen är de ju höst påväg och lite omställning överlag, man vet att de är en mörk period framför sig hur mysigt de än kan va så tar de ju lite energi på psyket.
Att du också förväntas må bra bara för du lyckats med att gå upp i vikt är ju också en slags tyngd när man kanske inte alltid mär så bra hela tiden trots de. Vilket ju är helt förståligt att man inte kan hålla sig nöjd och glad för de. Men sålänge du har dessa tankar att du vet om att du inte tänker gå ner igen, och inte tänker låta dig svältas är ju en vinst och jag skulle säga att du har mer kontroll nu än då. En starkare kontroll är den destruktiva.
puss <3