Bakslag deluxe

Long time no see. 

Kanske beror det på att jag mår så dåligt. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel, jag mår bara så dåligt. Som en super tsunami av känslor och ångest och ånger. Ånger för att jag lät mig själv gå upp så mycket vikt. Jag känner mig plötsligt lite snuvad. Som att någon annan har gjort detta mot mig. Känner mig ledsen att jag inte längre har en smal kropp. 
Visst, jag är ju inte tjock nu, det fattar jag också, men jag saknar den kropp jag hade. 
Eller inte kroppen heller. Kontrollen tror jag. Jag känner mig besviken på mig själv som just släppte kontrollen. 

Jag vill ju inte må så dåligt som jag gjorde med alla svältsymtom. Det vill jag inte. Jag vill inte heller leva på luft och vatten, jag vill inte hetsäta och kräkas. 
Men jag vill ha tillbaka den kontrollen jag hade då. 

Jag kommer aldrig gå ner dessa 12 kilon igen.. det är jag för "frisk" för att göra. Jag kan bara sörja och sakna.

Jag känner mig ledsen, nedstämd och trött precis hela tiden. 

Jag har varit dålig på att äta sista veckan nu. Just för att jag mår så dåligt. 
Är trött hela tiden och det känns lite läskigt att börja jobba. Jag märker ju direkt hur destruktiv jag blir med mig själv då. 

Jag behöver definitivt lite hjälp upp på banan nu. Jag ska till öppenvården i morgon. Det känns bra. 
Jag har delat mellan "säga att allt funkar bra" och "vara helt jävla ärlig med min behandlare". 
Jag ska vara ärlig. Men även det känns som ett misslyckande. Att jag ens tänker tanken på att mörklägga mitt mående och bakslag. 

Usch. Vill bara må bra igen. Jag vet att jag borde gå upp några kilon till för att nå den friskare känslan, men just nu kan jag inget annat än att önska att jag gått ner i morgon vid vägning. 

Dumma jävla kvävande sjukdom. Släpp mig!


Liknande inlägg

1 stina:

skriven

men de känns ju som dina känslor är helt normala ändå. Tillåta sig sakna men ändå förstå. Vissa dagar och perioder är det ju så. Sen är de ju höst påväg och lite omställning överlag, man vet att de är en mörk period framför sig hur mysigt de än kan va så tar de ju lite energi på psyket.
Att du också förväntas må bra bara för du lyckats med att gå upp i vikt är ju också en slags tyngd när man kanske inte alltid mär så bra hela tiden trots de. Vilket ju är helt förståligt att man inte kan hålla sig nöjd och glad för de. Men sålänge du har dessa tankar att du vet om att du inte tänker gå ner igen, och inte tänker låta dig svältas är ju en vinst och jag skulle säga att du har mer kontroll nu än då. En starkare kontroll är den destruktiva.
puss <3

Svar: Ja jag hoppas iaf att jag inte släpper så pass mkt att jag går ner allt igen för jag vet ju att det skulle betyda att jag måste börja om med alla behandlingar. Och det vill jag ju inte. Men ja, som du säger- man förväntas må bra vilket jag verkligen inte gör nu. Men jag hoppas att det vänder snart ❤️
Annette Sjölund

2 Anonym:

skriven

Det är ju nu du har kontrollen och inte sjukdomen. Din kropp är så mycket finare när den väger friskt och inte sjukt. Det ingår bakslag i alla kamper och du fixar detta! Kram Lotta

Svar: Tack snälla du, det värmer att läsa. Verkligen. ❤️ kram!!
Annette Sjölund

3 Hanna:

skriven

Hej igen Annette! Nu har jag läst ikapp mig igen, från maj månad. Jag försvinner då och då från läsandet när hjärnan är för dålig. Därför jag inte svarat på ditt mejl ännu, men svar kommer. Jag har inte glömt av dig, verkligen inte, jag tänker så ofta på dig! Jag blir bara sämre och sämre, är mycket dålig nu. Sängliggande 24/7 och min läkare har gett upp hoppet om mig. Finns inget mer att göra.
Därför är det hoppfullt att läsa om dina framsteg. Att du gör framsteg. Det värmer verkligen i mitt hjärta, för du förtjänar mer än någon annan att bli kvitt denna helvetes-anorexia-sjukdomen. Och du kan bli frisk. Du kommer bli frisk. Eller "nyktert ätstörd", som vi enades om att man blir.
Dessa värmevallningar och kraftiga svettningar du drabbas av låter jobbigt, jag har det så varje natt och igen på dagen. Och hemsk frossa på det. Hoppas det lugnar sig för dig när kroppen är i mer balans. Blev väldigt glad att läsa att ditt hår och naglar återhämtar sig! Mitt hår är kaos. Har tappat ca 1/3 och fortsätter fälla kopiösa mängder. Väldigt jobbigt psykiskt.
Jag förstår att det känns som att du saknar kontrollen du hade när du var som sjukast. Men tänk att det är precis tvärt om! Det är nu du börjar återfå kontrollen. Innan hade du ingen kontroll alls, det var sjukdomen som hade all kontroll, inte DU. Men ju friskare du blir desto mer kontroll får du tillbaka. Det blir du som styr och inte sjukdomen. Hoppas du förstår hur jag menar?

Jag ville bara skriva till dig och säga att jag tänker på dig, varje dag och att jag tror på dig. Vi kämpar båda två mot döden på olika sätt och i måste klara denna kamp, båda två. Fortsätt med din konst, du är superduktig! Och fortsätt att finna styrka i lille Jamie och ditt hjärta Tiara. Många kramar till dig, Anette <3 /Hanna (Hannaslillaliv.blogg.se)

Svar: Hej vännen! Och tusen tack för alla fina värmande ord. Du har så rätt i det du skriver. Det gör ont i mig att veta hur dåligt du mår. Att vi båda liksom får förlika oss med smärtor och annat. Så vansinnigt orättvist. Värmevallningarna är bättre nu men har fortfarande några nätter när jag vaknar dyngsur. Man märker att kroppen försöker reglera sig. Jag dippar och faller djupt då och då. Vill bara ge upp kampen mot anorexin. Men har lyckats ta mig upp igen varje gång vilket jag är stolt över. Men det är så jobbigt allting och man önskar bara att man kunde spola fram tiden tills allt är bra. Om det nånsin blir en bra period..
tusen krama till dig tappra kvinna. ❤️
Annette Sjölund

Kommentera här: