Viktuppgång.
Alltså... jag hade lagt fram kläder att jobba i idag. Ett par stora baggyjeans och en tshirt och tröja.
T-shirten gick på men kändes som en baddräkt typ. Slim. Och mina stora baggyjeans som jag behövt skärp till, satt som ett par tajta stuprör. Blev alldeles paff.
När jag kom hem från jobbet nu tog jag av mig jeansen och tittade på storleken. 34.
Inte helt konstigt att dom var tajta... sist jag köpte jeans, för några veckor sen, köpte jag (i samma affär) storlek 38. Också baggyjeans. Jag har alltså gått från 34-38 😂
Jag har lagt på mig en del med andra ord. Vi pratar 12kg på kort tid. Och tydligen väldigt mycket mer kropp.
34orna funkade ju men gjorde sig absolut inte som baggy. De hade även blivit korta på köpet så jag tror jag packar undan dom.
Jag har så mkt kläder och har inte använt allt ännu (sen jag börjat gå upp i vikt) så man får sig ett skratt ibland när man inser att de stora pösiga kläderna blivit till korvskinn.
I’m a big girl now.
Men jag fick i alla fall höra idag av en kollega att jag såg ut att vara 25!
Förr i tiden när jag var lite mullig så fick jag visa leg vid köp av snus. Really, 17år?
Men sen jag gick ner i vikt ser jag tydligen gammal ut. Allt blir ju tunt och lite hängigt.
Men idag hände de!! Kollegan frågade hur gammal jag var. 33 sa jag. Han trodde knappt på mig, var helt säker att jag var 25-26.
Det gjorde min dag. 😀
Två unga perfekta flickor 😊
skriven
Hej Annette! Nu är jag här och läser igen och jag vill skriva till dig. Du är så stark. Jag beundrar din styrka. Och du är vacker. Håller med om att du ser ut att vara 25! Ingen tvekan om den saken. Jag förstår att känslorna är dubbla och många gällande dessa 12 kilo. Men det är normalt. Jag förstår att det känns både som en seger och förlust att ha gått upp i vikt. Jag ser dig som en segrare, oavsett kilon och siffra på vågen. Att du reser dig upp varje morgon, kämpar, skriver, skrattar, lever. Det är starkt. Det är stort. Det är en seger.
Jag blir bara sämre och sämre. Har sån vidrig värk varje vaken minut att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ligger här i sängen dygnet runt, kan inte stå på mina ben. Är väldigt väldigt dålig. Döende. Det är hemskt.
Det är viktigt för mig att jag har något att läsa under dagen när jag ligger i sängen och stirrar upp i taket och kämpar med att stå ut och bara överleva. Jag läser din blogg med stort intresse och du finns ofta i mina tankar. Dina framsteg ger mig hopp. Din styrka ger mig styrka.
Jag hoppas du har haft en fin fredag och att din helg blir så okej som möjligt.
Många kramar till dig, fina Annette <3