Snopet.

Här sitter jag med mitt pussel och känner känslan "Gud vad skönt att det är kväll och bara kvällsmålet kvar!"

Så tittar jag på klockan och den är 15.30. 
Ångest på den... 

Dagen hittils har väl gått ganska bra. Håller på i tvättstugan och vi alla får nya handdukar och sängkläder som vi kan byta på onsdagar. 

På KBT-En så arbetar vi mycket med memokort. Problemlösningar osv. Varje ångest har sitt eget kort. Varje sak man stöter på i livet som man inte klarar av eller andvänder ett ätstört beteende kring, ska ha ett papper där man lätt kan gå och se vad jag ska tänka på och göra precis just där och då. 

Pusslat och ritat massor också. 
I eftermiddag vet jag faktiskt inte om jag ska vara med i någon grupp eller ej. Återstår att se. 
Jag ska i alla fall träffa sköterskan ur mitt team efter middagen, under distraherande, vi skulle gå igenom mer i pärmen tror jag. 

Det är i alla fall skönhetskväll sen ikväll. Förra veckan gjorde dom tydligen ansiktsmasker och sånt. Får se vad denna veckas blir. 

Jag är konstant mätt, mår illa och/eller ont i magen. 
Magen beter sig som om den aldrig fått mat förr.. den beter sig på mycket konstigt vis. Och just idag är den väldigt svullen. 

Jag kommer aldrig lära mig äta stora portioner mat när jag är mätt? Vem gör så? Man slutar väl äta maten när man är mätt? Inte fan sitter man och skrapar tallriken skinande ren fast man helst bara vill spy.. 

Okej jag förstår att man inte behöver göra så i det verkliga livet sen, detta frenetiska skrapande på tallriken tills den skiner är ju för att man ska ge anorexin en fet käftsmäll varje måltid. 
Men jag tycker det är fruktansvärt bara. Rent och skärt fruktansvärt. 
Det går emot precis alla mina känslor. Vid varje mål vill jag bara packa och åka hem. 

Jag bad iaf köket att inte ge mig så vansinnigt mkt som substitut. Typ när dom fick ett kycklingspett fick jag SEX STYCKEN taryakispett. Och när dom fick 2 grönsaksbiffar fick jag 6 torra biffar! Inte ok. Man blir ju mätt av att bara titta på det och känna den vidriga matos lukten. 
Hon förstod mig iaf och höll med. Jag sa att jag äter gärna upp, kör mer sås eller vad som helst för att komma upp i kalorierna men inte så många biffar. Helt onormalt att vilja äta 6st. Och är man då en människa som levt under svält i många månader så kan ni ju räkna ut själva, känslan...
Det blir ett sånt enormt misslyckande att inte kunna äta upp. Känslan att det går inte helt enkelt. Och bryta ihop och få gå som en liten råtta till allrummet där dom andra sitter och har lyckats. 
Jag kan äta men det får finnas måtta på portionerna. Ge mig så jag kan känna att jag klarar av det i stället. 
Hoppas det blir skärpning. 

Det är någon indisk gryta idag står det. Det vore gott med något såsigt. Det låter gott. Jag hatar mat som är helt snustorr. (Som igår) Det dammar ju i munnen. 
Men jag vet inte om jag får samma mat. Jag kanske får torrt ris med 6 torra biffar. Vem vet. Just My luck. 

Usch. Jag vill bara få ett piller så att jag kan bli frisk och få vara hemma. 

Vi gick igenom min viktkurva igår. 
Jag ligger på BMI 17 nu. Jag ska först upp till 19-20 (50-55kg) det är första målet. 
Sen ska jag upp till BMI 20-24 som är normal och hälsosam vikt. (55-58kg) 
Mellan 20-24 får man pendla, det är tydligen normalt. 
Där ska jag ligga med min vikt i minst ett år, sen blir jag friskförklarad från anorexin. 



Liknande inlägg

1 stina:

skriven

va bra att du sagt till angående portionerna, känns väldigt övermäktigt att behöva äta en väldigt mycket större portion bara för att kalorierna ska överensstämma.
Du ska inte känna dig misslyckad, tycker allt du skriver visar verkligen på hur duktigt du kämpar och såklart man mår dåligt och upplever omställningen men du gör de och du gör de ju bra så du ska va stolt <3

Svar: Ja jag hoppas att portionerna blir lite mer humana nu :) jo jag kämpar på och hoppas verkligen komma över den här jobbiga tröskeln. ❤️
Annette Sjölund

2 Malin:

skriven

Åh Annette så du får kämpa men bra att du är där så att du har proffs som kan hjälpa och stötta dig så att du håller dig på rätt väg. Rummet såg ju väldigt mysigt ut! Behöver du fler pussel eller nåt? Vill du ha tröjan redan nu?
Heja dig! Önskar att du redan nu kunde titta på detta i backspegeln som en tung period som du tog dig igenom. Bra att allt finns sparat i bloggen sen.
Kramar till dig, du gör det så bra även om det är en pina. Små steg men snart kan du förhoppningsvis öka på dem.
// Malin och Wilhelm

Svar: Hej Malin!! Ja det känns rätt att skriva ut allt här. Jag tror att jag kommer ha nytta av det i framtiden, kunna gå tillbaka och se hur långt jag kommit.
Ja det skulle vara kul att ha tröjan redan nu, känna att jag har något att växa i.😊 jag har nu bara lite större kläder på mig just för att inte känna att mina små kläder blir för små. Har du pussel över att låna ut? I så fall lånar jag gärna!! Men jag har inte tålamod till fler bitar än 500 😅 stor kram till er båda
Annette Sjölund

3 EmSi:

skriven

Vilken pärm ni har! Många flikar.... det verkar vara ett genomtänkt koncept. 😊 Checklistor och kort osv. Låter väldigt genomtänkt och bra... vi kan nog alla behöva en dos av det där ibland. 🙄

Förstår att du fortfarande kämpar, så klart det är jobbigt att plötsligt äta så mycket och din mage är ju inte heller van vid det. Det blir ju lite så att varken kropp eller knopp är van att äta, men de kommer vänja sig och det kommer kännas mer och mer okej. Du kanske aldrig kommer äta enorma portioner mat, det gör ju inte alla och det är okej, man behöver ju inte heller äta sötsaker osv om man inte vill för kroppen behöver inte godis... MEN det bygger lite på att man heller inte förbjuder sig själv att göra det, att det ändå är tillåtet när man vill att ta en stor portion och att när man vill ta en kanelbulle till kaffet... förstår du hur jag menar? Just nu behöver du tvinga i dig lite större portioner och även äta det du inte riktigt gillat för att så att säga visa vem som bestämmer men sen när du är mer frisk i din anorexi kommer du kunna välja lite mer utifrån dina egna preferenser för då har sjukdomen börjat släppa och då behöver du inte vara lite fyrkantig längre, då är det ok att ta en mindre portion för att du inte är så hungrig så länge det också är ok att ta en stor för att du behöver det. Det är då ok att både tacka ja eller nej till fikabröd, du väljer själv och inget är förbjudet på det sättet som viss mat kan vara för dig nu när anorexia bestämmer det mesta. Allt detta kan kännas obegripligt just nu, jag vet, men så småningom kommer det kännas mer begripligt...

Hursomhelst tycker jag du kämpar på fantastiskt bra och toppen att du pratade med köket. Man behöver ju inte göra saken svårare än nödvändigt! 😊💕

Kram och hoppas du får en bra dag, nu närmar sig helgen med stormsteg!

Svar: Tack för så oerhört träffsäkra ord. Det du berättar här är det jag ska lära mig/lär mig via kbt-e. Verkligen bra att upprepa dag efter dag. Jag vill så hemskt gärna kunna leva helt normalt, fungera efter kroppens egna behov. Inte behaga en djävul som kidnappat min hjärna. Precis allt du skrev är så fantastiskt exakt det jag vill och kommer sträva efter. Jag har aldrig i mitt liv fungerat bra, aldrig ätit en stor portion och mått bra av det, för att jag behövde det. Eller ätit en bulle till fikat utan att känns mig misslyckad. Osv. Min största dröm just nu är att komma just dit. Till det du skrev om. Jag har aldrig varit mer taggad än nu på att bli frisk!!! ❤️
Annette Sjölund

4 Maliizz:

skriven

Du är bäst ❤ min fina syster ❤
Ja vet att du kommer att klara de. Det är självklart att det känns jobbigt och för mycket ibland men dom andra dagarna som blir bättre blir mycket bättre då 😊
Jobbigt med för stora portioner, Hoppas de blir bättre, det skulle nog underlätta en hel del.
Tänk på att du ska få komma hem till tiara och tanka kärlek i helgen och förhoppningsvis få ny energi ❤🐺
Älskar dig ❤❤❤

Svar: Tack ❤️❤️ ja jag försöker tänka på permisen hela tiden. Längtar såå. Älskar dig med fina syster
Annette Sjölund

5 Malin :

skriven

Jag skulle kunna lämna tröjan till dig på måndag såvida Ws förkylning inte blir sämre. Vi kan väl höras på Messenger eller nåt söndag och måndag och kolla av allas dagsform. Jag fixar något pussel också! Tänk efter om det är nåt annat du vill ha också.
Grymt steg idag, fantastiskt. Fortsätt så.
Tänker ganska ofta på din Mio. Han är inte bortglömd så du vet.
Kram Malin o Wilhelm

Svar: Hej. Ja men så kan vi göra, höras på söndag och bestämma mer då.
Vad fint att han finns i dina tankar med, älskade lilla bebis. Saknaden är så gräsligt obehaglig. Stor kram 💙
Annette Sjölund

6 Anonym:

skriven

Ok da,jag har alltid varit underviktig. 174 cm/. 53-55 kg. Bmi 18. Ar 40 ar nu. 2 barn. Har aldrig haft anorexia.

Svar: Vad skönt för dig. Det är ju en psykologisk sjukdom så det handlar ju inte bara om att vara smal. Som tur är. Annars hade betydligt fler varit sjuka. 😊
Annette Sjölund

Kommentera här: