Lördag. Dag 3. Jobbig

Gårdagens inlägg publicerades ju idag, men det var så långt så ville inte skriva vidare på denna lördag där. 


Idag, lördag, 3e dagen har varit tung. Alla måltider har tagit emot, varit en kamp. Jag har mått väldigt illa och känt mig proppmätt hela tiden. Usch. 

Frukost kl.08- 2dl youghurt, 1dl flingor, 2msk torkade tranbär 

Mellis kl.10- 6st jordgubbar 

Lunch kl.12-halv portion- falafelbiff, ris, vitlökssås, grönsaker. 

Mellis kl.14- 2 dl yoghurt, 1dl flingor, en halv banan, mjölk

Middag kl.16.30 -halv portion- qournbitar, ris, soyasås, grönsaker. 

Kvällsmål kl.18.30- två smörgåsar med smör och ost- mjölk+ the

Som ni ser så gör man inte mkt mer än att äta. Efter frukost lunch och middag får man ju som sagt inte göra annat än att sitta i allrummet. Distraherande. Jag har väl mest ritat idag. 

Räddningen i denna dag var att mamma kom vid 14. Jag fick lov att gå ut och gå en liten långsam promenad. Sällan varit så lycklig över något så självklart som att få gå ut.


1 EmSi:

skriven

Kämpa kämpa! Heja heja, det kommer vända, det kommer bli bättre! Du klarar det! Jag förstår om frustrationen stundtals är enorm, jag får lite panikkänslor bara av att läsa men andas djupt och håll blicken framåt. Du kommer klara det här! Kram och godnatt!

Svar: Jag fortsätter kämpa, denna dagen har (hittils) varit lite bättre. Gått lite bättre. Så jag hoppas verkligen att resten av dagen får vara likadan. Lite andningspaus. 😊 kram!!
Annette Sjölund

2 Hanna:

skriven

Hej Annette! Hanna från hannaslillaliv som kommenterar här igen!
Jag vill börja med att skriva tack för dina mejl, jag har svarat men förstår att du inte orkar/vill skriva just nu. Men jag finns kvar om lusten/orken faller på!

Jag har läst igenom hela din blogg, från början tills hit och har helt tagen av allt det du tvingats gå igenom. Livet hatar vissa av oss. Jag blev såklart oerhört tagen av hela barn och Mio- historien. Ord kan inte beskriva den sorg och ledsenhet jag känner för dig/er. Det finns inga ord som hjälper, allt jag skriver om detta känns bara fjuttigt och fel. Massa kärlek till dig, det är det enda jag vill skriva! <3

Din bukplastik-operation rörde mig extremt mycket den också då jag opererats ca 30 gånger hittills, inte dåligt för att vara 22 år! En av de svåraste operationerna jag gjort var 2013 då revben, bröstben och muskler sågades av och flyttades samt att hjärtat opererades samtidigt. Det är utan tvekan det mest smärtsamma jag någonsin gått igenom och det tog nästan ett år att återhämta mig. Fast jag blev aldrig helt återhämtad då denna jätte-operation gjorde att ME:n bröt ut och blev mycket, mycket svår och sämre har jag blivit.
Allt det du skriver om Flashbacks när man är på sjukhusavdelningar, allt med nålar i armar och ångest inför vårdbesök. Och så den förbannade ätstörningen som tar kontroll över hjärnan och kidnappar "gamla Hanna" och "gamla Annette".

Jag känner så för dig och det du skriver, vi har många likande erfarenheter. Livet har inte varit snällt mot någon av oss, men vi måste fortsätta kämpa. Vi får inte låta sjukdomarna vinna. Vi måste kämpa för vår familjs skull.
Tack för din vänskap. Massa kramar och styrka till dig <3 /Hanna (www.hannaslillaliv.blogg.se)

Svar: Hej! Åh, blir så rörd och tårögd av att läsa din kommentar. Har du läst hela bloggen så har du fått en ganska bred bild av helvetet. :/ det ena efter det andra. :(
Jo jag såg ditt sista mail, jag har inte haft tillgång till min mobil mer än nån stund på kvällen nu på sistone så jag har bloggat sen slocknat av utmattning. Men jag ska svara. 😊❤️ stor kram!!!
Annette Sjölund

3 Jessica:

skriven

Du klarar det här! Du kan, du vill, du orkar. Jag tror på dig. Många kramar

Svar: Tack snälla ❤️❤️
Annette Sjölund

Kommentera här: