Lördag. Dag 3. Jobbig
Gårdagens inlägg publicerades ju idag, men det var så långt så ville inte skriva vidare på denna lördag där.
Gårdagens inlägg publicerades ju idag, men det var så långt så ville inte skriva vidare på denna lördag där.
Hej Annette! Hanna från hannaslillaliv som kommenterar här igen!
Jag vill börja med att skriva tack för dina mejl, jag har svarat men förstår att du inte orkar/vill skriva just nu. Men jag finns kvar om lusten/orken faller på!
Jag har läst igenom hela din blogg, från början tills hit och har helt tagen av allt det du tvingats gå igenom. Livet hatar vissa av oss. Jag blev såklart oerhört tagen av hela barn och Mio- historien. Ord kan inte beskriva den sorg och ledsenhet jag känner för dig/er. Det finns inga ord som hjälper, allt jag skriver om detta känns bara fjuttigt och fel. Massa kärlek till dig, det är det enda jag vill skriva! <3
Din bukplastik-operation rörde mig extremt mycket den också då jag opererats ca 30 gånger hittills, inte dåligt för att vara 22 år! En av de svåraste operationerna jag gjort var 2013 då revben, bröstben och muskler sågades av och flyttades samt att hjärtat opererades samtidigt. Det är utan tvekan det mest smärtsamma jag någonsin gått igenom och det tog nästan ett år att återhämta mig. Fast jag blev aldrig helt återhämtad då denna jätte-operation gjorde att ME:n bröt ut och blev mycket, mycket svår och sämre har jag blivit.
Allt det du skriver om Flashbacks när man är på sjukhusavdelningar, allt med nålar i armar och ångest inför vårdbesök. Och så den förbannade ätstörningen som tar kontroll över hjärnan och kidnappar "gamla Hanna" och "gamla Annette".
Jag känner så för dig och det du skriver, vi har många likande erfarenheter. Livet har inte varit snällt mot någon av oss, men vi måste fortsätta kämpa. Vi får inte låta sjukdomarna vinna. Vi måste kämpa för vår familjs skull.
Tack för din vänskap. Massa kramar och styrka till dig <3 /Hanna (www.hannaslillaliv.blogg.se)
Du klarar det här! Du kan, du vill, du orkar. Jag tror på dig. Många kramar
skriven
Kämpa kämpa! Heja heja, det kommer vända, det kommer bli bättre! Du klarar det! Jag förstår om frustrationen stundtals är enorm, jag får lite panikkänslor bara av att läsa men andas djupt och håll blicken framåt. Du kommer klara det här! Kram och godnatt!