Glädje och ångest

En så dubbel känsla. 


Ena biten av mig vill skrika ut: JAG HAR KLARAT ATT ÄTA UPP ALLA MINA 6 MÅL I DAG! Alla 2000kcal!!!
Jag är stolt och glad över det. Känns som en guldpokal i bergsklättring. 

Gårdagen var en av de sämsta och idag den bästa hittils. Jag har arbetat massor idag med KBT- uppgifter, de har uppenbarligen hjälpt mig massor. 
Att skriva om varenda känsla och varenda ångestbit man lider av och samtidigt försöka problemlösa dom tar på krafterna men det bli tydligt och på riktigt. 
Mycket viktigt. 

Idag var det 27 grader här i Stockholm. Vi får normalt sett bara vara ute och luftas 10 min/dag men idag lyckades vi få personalen att bryta schemat lite, så vi var ute en halvtimme! ☀️☀️☀️ 
Vi satt ner i gräset och spelade skipbo i hettan. 
Det måste sett ut som ett ko-utsläpp. Eller som när en fånge ser dagens ljus efter att ha suttit i isoleringscell 3 månader. 
Jag har aldrig njutit så mycket och inte dom andra heller. 

Jag tror det gjorde min dag lite också.. fyllde på bensinen i denna rostiga motor. 

Eftermiddagen har jag spenderat i hobbyrummet med två andra tjejer. Det var så skönt att få prata av sig lite. Det blir ju inte så mycket småprat här eftersom man är så inne i sitt. Men nu kunde vi vara där ifred, utan personal och pyssla medan vi pratade. Alltid lättare att prata medan man gör något. 
Det är en så konstig men underbar känsla att ha sina medsystrar här. Alla mår likadant, alla tänker lika ö, alla agerar likadant. Mer eller mindre. Utan att känna varandra. Man behöver inte trycka på vissa ord för att folk ska fatta, man behöver inte låtsas som att man är frisk och glad, man kan prata öppet om sina innersta demoner och personen/personerna fattar precis vad man menar. 
Fattar på riktigt. 

Jag gjorde en liten drömfångare idag. Det var så lätt och tog väl bara nån timme så det får bli fler. 😊
Jag målade även en stor canvastavla. Tavelduk ni vet. 
Hela mitt hem går i turkos och likaså denna. Dock fick jag inte med den rätta färgen på bilderna. 

Jobba jobba jobba.... på en väg till ett friskt liv. 👊
Favvis tishan
Schtek
Mitt konstverk. 😍
Den pryder mitt rum nu!

Oj, nu ser jag att första bilden på tavlan var när den inte var klar. Hittar ingen funktion på att radera bara en bild när man lagt upp dom, så der får var så. 😊


I morgon får jag permission. Kommer att gå härifrån 09.25 (efter frukost och distraherande) och ska sen vara här igen 16.15. Men detta känns som att jag redan skrivit om?
Hur som helat längtar jag så sjukt mkt efter promenaden hem!!!! Och såklart så längtar jag ihjäl mig efter Tiara. Men där är jag lite rädd att det kommer komma så mycket känslor. Att lämna henne igen sen. 😔
Samma permis har jag iaf på söndag också. 
Det är hemskt mkt planering bakom en permis. Många fallbeskrivningar/problemlösar-strategier osv. Vid varenda ångest och känsla ska det finnas en problemlösning. 
De är ju detta jag jobbat med idag. 

Jag ska äta strikt på min ordination hemma med, får ta med självregistreringspappret och fylla i även hemma. Måste vara exakt samma tider och samma mat som här. Eller aa, lunchen kan ju inte bli samma exakt men något motsvarande till lunchen jag skulle fått här. 

💙💙💙💙💙💙💙💙

Idag för 3 år sedan började jag få värkar. Vi åkte snabbt till gynaluten och fick se lilla Mio leva rövaren där inne. Mådde så bra så. Min lilla bebis, min son. 
Ganska precis ett dygn senare så höll jag min lilla döda bebis i mina händer. En liten perfekt människa som fick plats i mina handflator mer eller mindre. 
Det barn vi kämpar så för, vår lilla krigare, vår framtid. Död. Men med ett leende på läpparna. 
Mamma glömmer dig aldrig Mio. 
Det finaste som finns. 

💙💙💙Mio min Mio. 💙💙💙

1 Annika K:

skriven

❤️

2 Jessica:

skriven

Bra jobbat med maten! Åh vilken fin drömfångare! Du klarar det här! Jag tror på dig. Jag förstår att det är en dag med mycket känslor och tankar om Mio. Kramar

Svar: Tack, ja jag blev jätte nöjd med den. Kul pyssel, får bli flera. :) skulle behövt denna distraherande terapi idag egentligen för att få denna tunga dag att gå. Men jag får sysselsätta mig hemma på permisen. Kram!
Annette Sjölund

3 Anna-Lena :

skriven

❤️Jag är helt säker på att Mio hejar på dig oxå, mycket mer än vad vi andra gör ❤️❤️

Svar: Ja, det tror jag också. Jag känner hans närvaro. ❤️❤️❤️
Annette Sjölund

4 Anonym:

skriven

Så härligt att läsa att du haft en bra dag, även om den så klart varit fylld med dubbla känslor. Härligt även att du hittat några du kan prata lite med, det kan vara skönt att det finns någon som förstår på riktigt. Hoppas du har en fantastisk permission idag, håll lugn och fokus framåt genom dagen. Du klarar det! Använd din verktygslåda med strategier när du behöver dem! Önskar dig en riktigt fin dag och hoppas solen vill titta fram lite även idag! Kram!

Svar: Tack snälla! Ja det blir verkligen att sättas på prov nu och det är nervöst. Men det ska gå. Stor kram!!!
Annette Sjölund

5 Anonym:

skriven

Du kommer klara det ❤
Mio kommer alltid att finnas med oss för alltid ❤

Svar: 😘💙💙
Annette Sjölund

6 Tess:

skriven

😭😭😭 Lilla Mio. Lider så mkt med dig över vad du mist. Gör så ont i hjärtat, du skriver så gripande att tårarna trillar. Kämpa kära du. En vacker dag vänder allt. Du kommer få uppleva kärlek och lycka i renaste form. Det finns inget annat på kartan. ❤️

Svar: Tack söta du ❤️ ja, snart får det bli en vändning tycker jag. Vore lite rättvist. Kram på dig!
Annette Sjölund

7 S:

skriven

❤ fick ni någon förklaring på vad som hände med Mio? Inte undra på rent psykologiskt att du kämpar med anorexia, det är ju en form av kontroll va? Och med mio förlorade du ju verkligen all kontroll.. har inte läst på länge men börjat igen och har själv haft ett sent missfall i vecka 16. Fruktansvärt: ( sen hade jag sex missfall till tyvärr.. Men sen vände lyckan med många mediciner och kamper.. kram

Svar: Vad underbart att ni fick ert efterlängtade barn sen!!!! Levande. Anledningen till att värkarna satte igång och han föddes var pga en infektion jag hade. En löjlig simpel uvi. De obducerade Mio och hittade inte ett enda fel.
Javisst, allt handlar om att försöka ha någon kontroll. Jag har varit ett offer för läkarvården hela mitt liv och jag har ständigt behövt ha någonting jag kan kontrollera. Sista året vart det lite väl intensivt med kontrollen kring vad jag får äta och då var ju sjukdomen där snabbt. Anorexin alltså. Nu ska jag försöka släppa på all kontroll vilket är obehagligt och känns nästan omöjligt. Men en dag!!!
Annette Sjölund

Kommentera här: