Grattis på födelsedagen Jamie!
Vilken dag. Vilken lyckans dag. Jag vaknade vid 05-tiden av ett sms från min lillasyster Stina med en bild på den vackraste lilla skapelse jag skådat. Förutom min egna lilla Mio såklart.
Lilla Jamie är född. Så liten, så perfekt.
Jag kunde naturligtvis inte sluta smsa, helt klarvaken. Men la tillslut ifrån mig telefonen och sov en stund till.
Hela förmiddagen var jag på avdelningen. Hade planering inför permisarna. Det var bra. Har skrivit ner minut för minut nu nästan vad jag ska göra och äta hela helgen. Har även köpt allt som ska vara till intagen.
Jag ska även ta kort på min tallrik innan jag börjat äta och skicka till en närstående, vilket blev mamma. Och sen skicka fotot på den tomma tallriken. Detta för att jag lever och äter ensam och det är hemskt lätt hänt att anorexin häver sig fram och påverkar portionsstorleken.
Jag bröt ihop lite innan jag skulle gå. Satt inne på mitt rum med en sköterska väldigt länge och lättade på trycket.
Igår var jag så ledsen. Men då hade ingen tid med mig riktigt så jag fick kväva det. Men nu kom det lägligt och det var väldigt skönt att få prata ut lite. Och gråta.
Hon var lite oroad att jag skulle gå hem på permis ensam efter allt jag berättade men det gick bra tillslut.
När jag kom hem var lägenheten lite uppochnedvänd. 😊 så jag startade en storstädning. Det är så tacksamt att städa när det inte är gjort på ett tag.
Ordningen återställd.
Resten av dagen har spenderats i soffan med Tiara framför teven. Varvat med städ.
Och smsade med Stina. Fått massor av fina bilder på underverket vilket värmer min själ. Jag hoppas att vi kan åka till sjukhuset i morgon och hälsa på, eller om de får komma hem i morgon. Vill mysa med bebis. 😍
Så stolt över Stina som fixade det här med bravur. ❤️
Välkommen Jamie. ❤️ Och återigen grattis Stina och Christoffer!
skriven
Åh vilken liten sötnos! 😍 Bebisar är ju såååå söta!
Jag hoppas du har en fin kväll. Bra och tryggt att du har en detaljerad plan att följa! Bara att köra på den och försöka att inte tänka för mycket! Du klarar detta! Kämpa på, det finns svårare stunder och lättare. Oavsett möt dem med huvudet högt och blicken på målet, att bli frisk. Det kommer komma en tid när du äter av bara farten, för att du är hungrig och utan att ens reflektera över det. Det kanske inte känns så nu men lita på mig! Det kommer komma en tid när du inte ens reflekterar över kalorier, näringsvärde och gör överslagdberäknigar, en tid när dagarna fylls av helt andra tankar än mat, vad man får äta, vad man inte får äta och hur man ska undvika att äta för mkt, fel saker, vilka ursäkter man ska ta till för att slippa undan osv när mat bara är något som finns där, som fyller på energi och näring och ibland till och med kan förgylla en dag... och även om du har en bra bit kvar till det förhållningssättet och den mer okomplicerade relationen till mat så tar du sakta men säkert ett kliv närmare det hela tiden. Även på de sämre dagarna tar du ändå steg mot att bli bättre, varje gång du kämpar på fastän tårarna bränner och ångesten kan kännas överväldigande så tar du ett steg närmare bara genom att fortsätta kämpa på, fortsätta försöka och inte ge upp. Var snäll mot dig själv, du går igenom något svårt och jobbigt, använd dina verktyg, vägra ge upp. Det är nu den där envisheten som du har, som förr ledde dig in i den destruktiva anorexians grepp, den envisheten kommer också kunna leda dig ur anorexian. Och de där två veckorna kvar på kliniken kanske faktiskt inte är så dumt ändå, ibland är det bra att skynda lite långsamt! Ha en fin kväll! Kram! 💕