Dag.2

Direkt-rapportering från dagbehandlingen. Jag har just ätit lunch, rödbetsbiffar med kapris i (får komma ihåg att inte bli rädd när kisset kommer vara rosa.) Med potatismos med grönsaker i. Såg det ut som. Lite torrt men det gick bra. Hittils bättre mat här än på heldygns.. flera som säger det också, så det känns ju hoppfullt. 


Började dagen här med invägning. 1,3kg plus. 😳
Sedan har jag haft teammöte. Läkaren berömde mig enormt och varmordat om min jätte bra kämparglöd och fina framsteg. Kämparglöd?! Tänkte jag. Var ju lite fel ordval.  
Känns lite skumt att höra såna hyllningsord av att (i min värld) ha misslyckats/ gått upp i vikt..
Men som dom säger- snart är jag uppe på lågvikts-kolumnen, eventuellt nästa vecka om jag fortsätter så här. Och då ska jag gå på "viktkontrollerande" veckor ett tag. Lära mig ha den vikten, bli stabil med den. Innan jag sen kan vandra upp till normalvikt. Varje gram upp är en förkortning på denna vård. Så det känns konstigt nog okej. 
I alla fall en del av mig. Självklart inte den sjuka delen, den vill bara gömma mig hemma. Men den friska Annette som börjar sticka ut nosen i solen vill njuta helt och fullt- börja leva. 

Jag upprepar minut efter minut: det är bara en siffra, det är inte din personlighet, det är ingenting man mäter värde i. Det är bara en siffra. 

Faktiskt så börjar det sjunka in. Stundtals iaf. 

Efter 4veckor så får man en tratt. Den ska jag följa. 


Igår hade hela familjen, nästan släkten, lite kalas för min fantastiskt underbart underbara systerdotter. Alla samlades på en resturang när mig. Jag hade fasat för detta hela veckan, sen jag fick veta det. 
Beslutade mig för att äta middag hemma innan, sen gå dit. 
Väl där så hamnade jag i bebisbubblan då Stina och Cristoffer kom med lille Jamie. Det vart för rörigt och stimmigt för Jamie så vi gick hem till mig ist. 
Där blev der bebisgos med min älsklingssysterson. 

Får man äta upp dessa små eller? Så svårt att inte pussa sönder honom. Underbara bebis.
Lilla korvis

Jag är så glad att Jamie finns nu, han ger mig hopp om livet. 

Och i höst kommer en till liten bebis av min andra syster. 😍

Nu ska jag gå över till öppenvården och träffa ytterligare en läkare. Vet inte riktigt varför eller varför hon sitter där borta. Återstår att se. Bara en dörr bort. 
Sen är det psykoeducation, sen 14-mellis, sen hem!


Liknande inlägg

Kommentera här: