Ser man på!

Idag fick jag kärt?? besök av fru röd som varit frånvarande i över ett halvår. Min första och enda tanke var: wow, min kropp börjar hitta tillbaka till ett friskt läge! 

Mensen är något av det första som dras in när man är i svältläge. Kroppen har inte råd att sköta om mer än det livsnödvändiga.
 
Nu kan ju jag inte bli gravid på naturligt sätt eller så, så egentligen är ju hela menshistorien helt onödig. Men eftersom jag ska ha en blödning varje månad så ska jag ju det. Det är ju ett bevis på att min kropp jobbar på. Allt som avviker är något dåligt. Så jag är glad för det, att den är tillbaka.  
Samma sak med mitt hår. Jag tappade säkert hälften av volymen (som från början inte var mycket att skryta med) och det ris som fanns kvar var allt annat än fint. Väldigt torrt, trasigt, dött. 
Nu har jag fått tillbaka glans och styrka i håret och det blir sakta men säkert tjockare och tjockare! Det är heeeeelt obeskrivligt att upptäcka dessa "små" saker, det blir ett bevis på att allt kämpande är till en stor nytta. Mina naglar är också tillbaka till vad dom var innan sjukdomen hade sitt grepp- nämligen hårda och starka. Ett tag där så var dom så oerhört mjuka och sköra. Nu har jag fått tillbaka mina starka friska fina klor. 

Visst, jag har även fått en fylligare kropp som jag inte riktigt är vän med, men jag jobbar på det. 
Det måste ändå var värt att ha en kropp i några storlekar större, för att få ha en kropp som orkar och vill hålla mig levande. 

Det är en kropp... och en sjuhelvetes massa ideal. Jag vill fimpa dom en gång för alla nu. 

Så är det me det, nu ska jag ner i tvättis. 😊

Kommentera här: