Det går upp... och det går ner.

Hej! 


På min födelsedag var jag frisk, det har jag inte varit dessa dagar. Som vanligt får jag ett rejält bakslag, redig baksmälla. Men jag är medveten om det och ger det ingen större plats. 

Idag har jag tagit en 7km lång promenad. Ja, det var ätstörningen som ville det. Tårta i dagarna två. Men det var också jag som ville. Min kropp måste röra på sig för att fungera. Alla mina reservdelar liksom rostar ihop om dom inte ständigt smörjs. 
Men visst, jag hade kunnat gå en 2km promenad. 

Men hur som haver, jag gick bort till barkarbystaden för att köpa mig lite saker på panduro. Köpte även present där till systerdotter som har fyllt år men som får firas i morgon då hennes mamma, min syster fyller år. En jäkla massa födelsedagar på somrarna för oss. 

Jag fick så ont i fötterna på väg hem att jag höll på att krevera, jag vet inte varför men trampdynorna sved på mig. Kanske för att jag var dygnsvettig från topp till tå. 

Jag har sedan dess legat i min soffa och matat prisonbreak. Jag började ju om på den och inser att jag inte kan ha fattat mycket då den gick på tv för massa massa år sen. Mins ingenting. Men ååå så spännande det är. Sitter och river mig på läpparna medan jag kollar, det är något jag alltid gjort när jag är nervös. Liksom river bort gammal hud eller vad det är som lossnar. Men eftersom det alltid är 100% spännande och jag tittar i timtal så mår min underläpp inte så bra nu. Hehe. 

Jag köpte med mig körsbär hem. Har mumsat i mig flera hekto nu. Mår alldeles illa, men satan vad gott det är. 

Oerhört ful bild på mig. I pyjamas och allt. Men så är livet ibland. :)

Mitt i prisonbreak-tittandet så kom jag på att jag borde göra en ny paj eftersom jag hade smör kvar från förra pajen och för att jag behöver fler portioner i frysen. 

Är det något som jag faktiskt är duktig på så är det faktiskt att laga mat. Ironiskt nog. Jag är duktig på att freestyla. Jag avskyr ju recept så jag brukar ju hafsa ihop lite bara och det blir ofta väldigt gott. Idag gjorde jag en "tacopaj". Det enda som är taco över den är väl tacokryddad qournfärs. Hade i tomater och en massa riven ost. En sån där god, lite dyrare ost. Den ligger bara och glöms bort i kylen. Bra att riva ner. 

Den står i ugnen nu, blir perfa till middag idag. 

So long!

1 EmSi:

skriven

💕Du kämpar sååå bra! Så fantastiskt starkt att du liksom börjar få syn på när, hur och varför det blir som jobbigast. Och fantastiskt att du inte låter bakslagen få för mkt utrymme! Bra där! Det är starkt gjort även om det kanske inte alltid känns så! Nå väl, sju kilometer var kanske att ta i, men att du sen glatt mumsar körsbär och fixar en schysst matpaj gör att jag inte blir så orolig. Då betyder det att du märkte vad som skedde, att anorexian ville ta över men att du också satte ner foten och sa stopp, åt dina körsbär och din paj! 💪🏻😊 Du hejdade anorexian och nästa gång kanske du kan nöja dig med en kortare promenad... men så bra jobbat, det är så lätt att ett bakslag slutar i kaos och överdrivet kompenserande så bra jobbat även om det kanske inte riktigt känns så. Du har trots allt lyckats stå emot och inte låta anorexian få för mkt utrymme! Du fixar detta! Imorgon är det söndag, försök hålla fast vid verktyg och rutiner och fortsätt kämpa på! Kram kram! 😊

Svar: Ja jag känner just nu någon slags kontroll över känslorna och dess spel. Vilket känns tryggt. Det märks att jag varit inom denna vård ett tag, så mycket verktyg som liksom ligger beredda där inne. Automatiskt. Idag ska jag på kalas, men jag hoppas att jag fixar dagen ändå utan dippar. Ska göra en problemlösning kring dagen har jag tänkt. Stor kram till dig ❤️❤️
Annette Sjölund

Kommentera här: