Nu tar jag helg!
Hola!
Idag gick jag som sagt hem från dagvården efter lunchen. Det vart ett känslofullt kramkalas då vissa slutar i morgon då jag ju inte är där.
Det är så konstigt, man spenderar varje dag tillsammans, stöter och blöter alla ämnen som är som mest känsliga. Man blottar sitt inre, man stöttar och tröstar varandra när det behövs. Bryter någon ihop så kommer alltid någon till undsättning snabbt med de rätta orden. Just för att vi alla talar samma språk. Samma demon har i tagit över våra hjärnor och sjukdomen visar sig väldigt lik för varje anorektiker. Man känner sig väldigt "hemma" där, alla vet vad man pratar om, alla vet vad allt handlar om. På riktigt, på alla plan. Ingenting är konstigt, ingenting är onormalt. Vi är alla lite onormala, tillsammans.
Så visst känns det i hjärtat när någon är färdig att fälla ut sina vingar och lämna boet.
Snart är det min tur. Min tur att lyfta.
🌻🌻🌻🌻🌻
Jag tog en promenad nyss, det är helt gudomligt väder. En riktigt varm och skön sommardag.
Jag satt hemma och började få sån ångest, men så tog jag på mig skorna och gick. Gud så jag njöt. Väldigt glad att jag lyckades bryta ångesten.
Nu ska jag ta helg! 🌼
Älskar denna tröja! 😍