Glutenintollerans

När jag vart glutenintollerant för sisådär.....15? 18? år sen så var det ganska okänt. Jag hade växt upp med min kusin i närheten som föddes gluten. Så jag hade ju ett humm om vad det handlade om. Att det var viktigt att sköta sin kost, att det faktiskt är en farlig sjukdom om man slarvar.
 
Men det fanns inte så mycket info tycker jag. Ute i världen kring detta. Inga resturanger visste vad man pratade om, om man frågade efter glutenfritt. En enda pizzeria (vad jag vet) bakade eget gluitenfritt och det är vår älskade JET! 
Det var en fröjd att gå dit och välja sallad med bröd, pizza eller hamburgare.
 
På alla kalas jag gick på de första 5-10 så bjöds jag aldrig på någonting. Man sa varje gång "Men ååh, Annette.. vad ska vi bjuda dig då? Tål du ett äpple?" typ.. 
Varje gång.
Familjen började så småninom lära sig... Men det tog faktiskt också tid ;)
 
Efter dessa år så började man förstå att det kan vara hyggligt att köpa något till mig också =) Jag kom ju faktiskt på deras kalas. Förhoppningsvis med en present ;)

Då tog jag faktiskt illa vid mig. För det fanns verkligen aldrig något till mig. Man är liksom inte sugen på en frukt när alla andra slevar i sig från smörgåstårtor eller tre sorters gräddtårtor plus kakor. Då låter jag hellre bli. Och åker hem relativt snart.
Oftast tog jag med mig eget. För att vara säker på att få något. Det gör jag fortfarande till vissa i min närhet för jag vet att jag aldrig får något.
 
Nu- år 2015 är det vanligt och stort med glutenitollerans. Många fler blir det, många fler diagnostiseras. 2-3% av skolbarnen idag är diagnostiserades vid en screening nyligen. För några år sen var det 1% av sveriges befolkning.
Detta syns i matvaruaffärerna. Vi har ofta hyllmeter med godsaker nu. Så det är inte svårt att plocka med sig ett paket kakor när man är och handlar till kalaset. Man kan inte skylla på det längre.
 
Jag jobbade med samma chef i lite mer än 3 år. Men hon "glömde bort" mig varje gång vi hade APT eller annat möte.. Varje gång.
Så sitter alla andra där med kakor och smörgåsar och eller smörgåstårta och massor av annat. 
Råkade det vara så att godsakerna tog slut då och nån kollega blev utan eller att det inte ens hade köpts något nån gång så klagades det högt om detta. 
Stackars dig.. tänkte jag i mitt stilla sinne. Välkommen till min värld. Jag får nästan aldrig något. Glutenfritt köps nästan aldrig in och då sitter man där en hel planeringsdag eller APT med knorrande mage och förväntas vara koncentrerad.
 
Tror inte folk förstår hur fel det är att utesluta på det viset. Kränkning hit och kränkning dit, rastistiskt hit och dit. Mobbning hit och dit. Men öppna ögon för alla grupper. Det här är väl en rejäl uteslutning, ska vi kalla det mobbning? Jag kan ju välja att se det så. Man väljer att köpa gott till alla utom mig.
 
Glutenintollerans är ärfligt. Hade jag burit mitt biologiska barn så hade det funnits en chans att det också blir det. På MVC varnade dom mig med Mio att även han kunde bli det eftersom jag lever glutenfritt och även bröstmjölken kommer vara det. Att han iaf skulle bli känslig. Jag kommer blir uppriktigt ledsen å dennes vägnar om jag kommer på kalas och hen inte får något.
 
Idag väljer många bort gluten ur sin diet. Jag säger inget om det. Det är säkert bra för kroppen att utesluta en del- som doktorerna säger. Men lite känns det för mig som lider på riktigt stundvis- att du väljer att inte använda dina friska ben när du har dom, och väljer rullstol till vardags? Med du går och springer när det är något roligt på g.
Nej men du förstår vad jag menar...... Alla gör vi som vi vill. Och alla tänker vi som vi vill.
 
Aja. Supermegatröttgnällig tjej utan sömn 2 nätter går och jobbar nu. Dessutom har vi APT. Får se vad jag bjuds på idag ;)
 
 

Kommentera här: