Bebisboken.blogg.se

Jag pratade med doktorn i morse (som var totalt fantastisk) och sa att jag tänker åka hem. 

Jag vaknade och mådde bättre så jag antog att antiobiotikan kickat in och jag vet att sjukhuset skriker efter platser och jag känner mig så onödigt sjuk på sjukhus så jag ville hem. Punk. 

Hon tittade lite på mig och sa att jag fortfarande är lite för sjuk för att vara hemma men att hon skulle försöka ordna en plan. 

Efter ett tag kom hon och sa att hon pressar antiobiotika-schemat så jag hann få alla doser innan 18. 

Så kl. 18 sprutades sista monsteraprutan in och jag sa farväl till en väl kämpande infart. 

17 stick hann det bli. 8-9 av dom kärlen har spruckit och jag är rätt blå. 

Jag är INTE kortärms-lämpad. 

Men ååh vilken avdelning! Vilken personal! Djupt imponerad av denna vård! 

Vid utskrivning förklarade doktorn än en gång att jag får komma in så fort det känns jobbigt. Sänkan hade sjunkit från 349 till 180 på ett dygn. Fortfarande högt men helt ok sänkning tycker jag ändå. 

Hon var lite bekymrad att tablettformen av antibiotika inte gjorde någon nytta alls utan gjorde mig sjukare så även dom analyserades. 

Jag duger till att ligga ner. Men jag tror att en dusch och en rejäl nattsömn utan feber kan bota mycket. 

Jag har snittat 3h/ natt i 8 dygn så lite mosig får man ju känna sig. 

Och så förgiftning och njurbäckeninflammation på det. 

Hon vände och vred på alla antibiotikum som fanns och slutade på ett i tablettform som hon kör dubbel dos på så jag måste äta mycket proviva o annat för att hålla magen under kontroll nu. 

Hon pratade om graviditets-dos. 

Får gravida dubbel dos antibiotika?

Aja jag litar på henne stenhårt. Jag kommer följas upp med läkarsamtal, odlingar o blodprover o allt vad hon sa. 

Ett besök till urologen ska bokas in där de får kika in i min urinblåsa o även kolla gångarna upp till njurarna. Alltså jag höll på att svimma när hon sa att man gör det gynekologisk väg vaken. Lät inte trevligt alls ju. 

Men jag har uvi många gånger per år och känner ju sällan av dom. Måste finnas en förklaring. 

Hon avslutade med att säga att jag borde veta bättre än att stanna hemma så länge innan jag söker vård när jag varit så sjuk. "Det får bli en läxa!" Sa hon och peka pennan mot mig. 

Men ja. Jag vet. Det får inte gå så långt att jag får blodförgiftning. Det är verkligen farligt och onödigt plågsamt. 

Nu vet jag bättre efter två somrar på rad. Min kropp får jobba och utsättas för alldeles för jobbiga saker. 

I morgon ska jag ha ett försiktigt litet förtidigt födelsedagskalas med glass och jordgubbar. Behöver laddas på med lite positiv energi i min kropp och mitt liv just nu. Är inte alls på topp på något plan.