Dagen
Igår när min bror var här så kom han och hans fru med förslaget att jag ska starta upp en insamling inför ett nytt Riga-försök. Vi ska fram med 65000 kronor igen för en ny donator. Vi vill ju inget hellre än att ge Mio ett syskon. Och vi vill ha ett barn här på jorden också. Men det är inte helt lätt att få ihop alla pengar igen så klart.
Vill man så får man sätta in en slant. Det gör man som man vill. All hjälp är så klart så otroligt uppskattat.
Nordea: 3259 21 90686
********************
Mannen min var och spelade golf i morse, så jag begav mig upp till mamma och pappa för förmiddags-sällskap. Mornarna är fortfarande så intensivt tomma. Mamma, Malin och jag åkte iväg och åt lunch som mamma bjöd på. Det var mysigt.
Vi åkte också till babyproffsen där jag köpte en sån där gosig snuttefilt till Mio. Jag tänkte lägga honom på den och vira runt lite tyg. Är fortfarande fly förbannad på allt som hänt på sista dagarna, så ilskan har övertagit sorgen lite. Har kunnat berätta för både Mattias mamma och pappa idag om händelsen. Utan att gråta. Bara rakt upp och ner berätta. Med sååå mycket ilska i min kropp.
Jag längtar med en klump i magen efter i morgon bitti när vi ska träffa Mio igen. Jag är rädd för hur han ska se ut. Kännas. Lukta. Allt. Om jag kommer klara av att ta i honom, se på honom, lyfta, lägga i kistan.
Vi får se vad jag klarar. Mattias är inte säker på att han kommer klara av följa med in i morgon.
Det är tur att jag har tid till min underbara kurator imorgon. Antar att upplevelsen kommer bli omtumlande.
På något vis ska vi ju även klara av att ta med oss kistan från sjukhuset och lämna på krematoriet också.
Ge oss kraft.
skriven
Hoppas folk kan hjälpa till så att ni kan få en liten till. Många bäckar små. Vi ger ett litet bidrag nästa lön. Fattigt denna månad.